Varför vara någon jag inte är?
Det har alltid slagit mig varför att människor låtsas vara någon de inte är? Det har alltid varit kommer alltid att vara så.ingen kan ju göra något åt det. Vissa människor är helt enkelt inte nöjda med sig själva. Andra kan inte se något fel när det ser sig i spegeln. Och det är okej att det är så. Men grejen är den hur man ska hantera det. Det finns människor som ser det som MÖLJIGHET att använda ösäkerheter emot de människor. Och då blir det ju inte okej.
Jag anser att när man är elak mot en annan person är man inte sig själv innerstinne. Ibland får man helt enkelt bara tänka innan man öppnar munnen. Är elakhet något vi hittat på för att känna oss starka och bättre än andra?
Blyg?
Tänker man efter är det ju hur många människor som helst som är blyga. Jag är en av dem. Ibland kan det vara jätte jobbigt! T.ex i mitt Innebandy lag. Jag har ingen bästa kompis där. Några få som jag pratar med. Ingen är taskig eller något, det är bara de att jag kommer in i ett lag som är tajta med varann, då blir jag super blyg. jag sitter ofta själv på en bänk när de andra sitter och skrattar tillsammans. Jag pratar inte ofta i kön när en rolig konversation är. Jag är bara rädd att öppna mig själv och vad de ska tycka om mig. Ibland när någon pratar med mig blir jag fulla av lycka och nervositet att jag inte kan prata, det kommer liksom inga ord, kvar står en leende idiot som nickar och kan inte prata. Det är ju sjukt. När jag är med människor jag vet acceperar mig för den jag är släpper jag loss och är hur skum som helst. Jag har blivit blyg för att jag var så öppen när jag var mindre och blev nobbad av killar och skrattad och folk pratade bakom ryggen och sånt. Jag är bara för rädd för att det ska hända igen. Kanske därför jag vill va vän med måna människor. Jag är för rädd att bli ensam!
Det man kan vara säker på att det finns alltid någon som gilla gillar dig, även fast det inte märks.
Suta aldrig hoppas. Det hjälps inte...
Kommentarer
Trackback
